Ett ärligt inlägg

18 Maj

Efter att vi tvingades avbryta en mycket efterlängtad graviditet i januari 2010 har jag inte riktigt varit mig själv. Det dryga året som gått har varit tungt. Just som jag kände att vardagen började bli normal och inspirationen kommit tillbaka föll allt igen. I februari fick jag missfall och efter missfallet hittade läkaren en stor tumör på ena äggstocken och jag hamnade under kniven. Därav den månadslånga sjukskrivningen.

Nu är tumören borta och sakta, men säkert börjar livet kännas normalt igen. Jag har återhämtat mig väl och känner mig pigg och glad igen.Jag har en känsla nu som jag inte haft sedan vi miste vår dotter, jag känner glädje över att jobba med pärlor igen. Det är roligt att sitta och plocka ihop trevliga färgkombinationer och det är roligt att sitta och fila och löda med silver. Min inspiration som gått på lågvarv börjar nu ta fart igen. Nya idéer dyker upp i huvudet och vill komma ut. Jag märker att fingerfärdigheten lite lidit av att jag jobbat mindre med silver de senaste året, men det ska jag arbeta upp igen. Just nu sitter jag och graverar. Någonting jag inte gjort sedan jag slutade skolan och jag det märks. Men övning ger färdighet.

Jag ska försöka att återuppliva den här bloggen så gått det går till vad den en gång var, men tillika vet jag att det inte behövs stora motgångar just nu för att få mig att vackla lite. Och när jag vacklar så satsar jag mer tiden på att må bra och jobba i sakta takt, än att skriva här. Vi ska ändå hoppas att jag och min man testats tillräckligt nu de senaste åren och att vi skulle få lite solsken i våra liv igen.

Och det hela tänker jag avsluta med dagens smycke:

******************************************

I have not really been myself after that we had to terminate a long-awaited pregnancy in January 2010. The last year has been tough. Just as I felt that life was normal again and the inspiration had returned, everything fell once again. In February I had a miscarriage and after the miscarriage, the doctor found a large tumor on one of my ovaries and I ended up under the knife. 

Now the tumor is gone, and slowly but surely life is getting back to normal again. I have recovered well and I feel refreshed and happy again. I have a feeling that I haven´t had since we lost our daughter, I feel happy to be working with beads again. It’s fun to sit and pick nice colorcombinations and it’s fun to file and solder with silver again. New ideas is popping up in my head and wants to get out. I’ve noticed that the technique has suffered a bit since I’ve worked less with silver in the recent year, but practice makes perfekt. Right now I’m trying to engrave. Something I haven’t done since I left school and it shows!

I will try to revive this blog as much as possible to what it once was, but well, I know it doesn’t  need much right now to get me to waver a bit. And when I do I will spend more time on getting back up than on writing here. But I wish that my husband and I have been tested enough in recent years and that we will get some sunshine in our lives soon again.

And this honest post I will end with this jewelry.

Annonser

4 svar to “Ett ärligt inlägg”

  1. Elli maj 18, 2011 den 6:08 e m #

    Härifrån skickas mycket skolsken åt er nu genast!! kram

    • Pia G maj 20, 2011 den 11:00 f m #

      Tack 🙂

  2. Muikku maj 22, 2011 den 8:08 f m #

    • Pia G maj 25, 2011 den 6:07 f m #

      🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: