Arkiv | hemma hos oss RSS feed for this section

Ett litet hej!

18 Nov

Mycket  har hänt sedan jag skrev hit senast. Bland annat detta:

IMG_3470

DSC_0084

DSC_0136

DSC_0147

DSC_0114 DSC_0180

Och nej, vår lilla tös är inte så här liten mer, men hennes lillsyster är det.

Tösen

23 Feb

Den 1.2.2012 föddes en liten, liten tös och plötsligt är jag mamma!

I’m back!

9 Nov

Jag var lite optimistisk då vi drog igång renoveringen när jag sa att jag är tillbaka om några veckor. Först nu är lägenheten tillbaka i sådant skick att jag fått arbetsbordet tomt. Lite kvar har vi på renoveringen, men det mesta är gjort så nu ska jag försöka återgå till att göra smycken.

Idag blev det att börja enkelt. Ett armband i söta färger och med ett silverhjärta som det lilla extra.

Renoveringen

27 Sep

Vi kör renovering på vår lägenhet och det betyder tyvärr att arbetsrummet är fullt med saker och jag kommer inte åt att jobba. Så en lite tystnad kommer det bli på bloggen. Återkommer om någon vecka!

*********************************************

We are renovationg our apartment, which unfortunately means that the studio is full of things and I’m not going to be working. I’ll be back as soon as the renovation is done in a few weeks.

Nya familjemedlemmar

15 Sep

Det är mycket på gång just nu på det privata planet. De senaste veckorna har jag suttit ”barnvakt” åt vår nya familjemedlem, Emmi. Hon är vild, energisk och en riktigt buse som tuggar på det mesta hon kan komma åt så det gäller att ha koll på henne.

Låt mig presentera Emmi:

Emmi är en cockerspaniel på 5 månader.

Och så finns det ju en annan krabat som också borde presenteras:

Och då menar jag inte mig själv.

Upptagen

29 Aug

Tystnaden de senaste veckorna har berott på att vi först tvingades låta Mandyhunden somna in och sedan har vi tagit en annan cockerspaniel på prov. En liten rädd krabat på 2½ år som behöver vänja sig vid ett liv utanför kenneln. Sakta, men säkert blir hon självsäkrare och det känns bra att se.

På sidan om har jag gjort några beställningsarbeten som t.ex. det här konfirmationskorset med en ljusblå zirkon.

*****************************

The silence in recent weeks has been because we first had to put Mandy the dog to sleep and then we took another Cockerspaniel to test if she would fit in with us. A little frightened creature, 2 ½ years old, that needs to get used to life outside the kennel. Slowly, but surely she becomes more and more confident and it feels good.

On the side I have done some commissioned work such as this confirmation cross with a light blue zircon.

En saknad vän

18 Aug

Den här lilla filuren somnade in för gott i måndags. Vår älskade hund, vår kära vän och mitt verkstadssällskap. Tomheten känns och kroppen värker av saknad. Hon var en mycket fin och smart hund vår lilla Mandy och hon fick elva härliga år innan en elakartad tumör i nosen tog hennes sista krafter.

R.I.P.

Mandy

24.7.2000 – 15.8.2011

Sjukling

6 Aug

Det kommer vara lite tyst på bloggen nu i några dagar eller fler. Vi spenderar antagligen våra sista dagar med Mandy, vår lilla hund. Hon har gått och fått en tumör i nosen och tyvärr verkar det inte finnas något att gör annat än se till att hennes sista dagar är så bra som de bara kan bli.

********************************

It will be a bit quiet on the blog now for a few days or more. We will spend probably our last days with Mandy, our little dog. She has got a tumor in her nose and unfortunately there seems to be nothing to do other than make sure her last days are as good as they can be.

Fökylningen

19 Jun

Jag har inte glömt bort er, jag har bara varit sjuk. Jag har legat bänkad på soffan med flunssa i två veckor. Nu börjar jag friskna till, men drar ut till skären i några dagar. Har ett fint litet smycke i silver som jag lovar presentera bara jag kommer tillbaka!

********************************************

I haven’t forgotten you, I’ve only been sick. I’ve been lying on the couch with the flue for two weeks. Now I feel a bit better, but I’m on my way to the arcipelago for a few days. I have a nice little piece of silverjewelry, that I promise to sho you as soon as I’m back!

Ett ärligt inlägg

18 Maj

Efter att vi tvingades avbryta en mycket efterlängtad graviditet i januari 2010 har jag inte riktigt varit mig själv. Det dryga året som gått har varit tungt. Just som jag kände att vardagen började bli normal och inspirationen kommit tillbaka föll allt igen. I februari fick jag missfall och efter missfallet hittade läkaren en stor tumör på ena äggstocken och jag hamnade under kniven. Därav den månadslånga sjukskrivningen.

Nu är tumören borta och sakta, men säkert börjar livet kännas normalt igen. Jag har återhämtat mig väl och känner mig pigg och glad igen.Jag har en känsla nu som jag inte haft sedan vi miste vår dotter, jag känner glädje över att jobba med pärlor igen. Det är roligt att sitta och plocka ihop trevliga färgkombinationer och det är roligt att sitta och fila och löda med silver. Min inspiration som gått på lågvarv börjar nu ta fart igen. Nya idéer dyker upp i huvudet och vill komma ut. Jag märker att fingerfärdigheten lite lidit av att jag jobbat mindre med silver de senaste året, men det ska jag arbeta upp igen. Just nu sitter jag och graverar. Någonting jag inte gjort sedan jag slutade skolan och jag det märks. Men övning ger färdighet.

Jag ska försöka att återuppliva den här bloggen så gått det går till vad den en gång var, men tillika vet jag att det inte behövs stora motgångar just nu för att få mig att vackla lite. Och när jag vacklar så satsar jag mer tiden på att må bra och jobba i sakta takt, än att skriva här. Vi ska ändå hoppas att jag och min man testats tillräckligt nu de senaste åren och att vi skulle få lite solsken i våra liv igen.

Och det hela tänker jag avsluta med dagens smycke:

******************************************

I have not really been myself after that we had to terminate a long-awaited pregnancy in January 2010. The last year has been tough. Just as I felt that life was normal again and the inspiration had returned, everything fell once again. In February I had a miscarriage and after the miscarriage, the doctor found a large tumor on one of my ovaries and I ended up under the knife. 

Now the tumor is gone, and slowly but surely life is getting back to normal again. I have recovered well and I feel refreshed and happy again. I have a feeling that I haven´t had since we lost our daughter, I feel happy to be working with beads again. It’s fun to sit and pick nice colorcombinations and it’s fun to file and solder with silver again. New ideas is popping up in my head and wants to get out. I’ve noticed that the technique has suffered a bit since I’ve worked less with silver in the recent year, but practice makes perfekt. Right now I’m trying to engrave. Something I haven’t done since I left school and it shows!

I will try to revive this blog as much as possible to what it once was, but well, I know it doesn’t  need much right now to get me to waver a bit. And when I do I will spend more time on getting back up than on writing here. But I wish that my husband and I have been tested enough in recent years and that we will get some sunshine in our lives soon again.

And this honest post I will end with this jewelry.